Interimschef betyder alltså tillfällig chef. När en chef någonstans hastigt slutat så dyker interimschefen upp dagen efter för att bringa lite ordning i kaoset. Oftast finns även förväntningar på att initiera och driva ett förändringsarbete, det brukar ju finnas orsaker till att den förra chefen försvann. Problemen behöver inte bero på företrädaren, men om allt hade fungerat bra hade interimschefen inte behövts. Företaget investerar i förändringskapacitet. Uppdragen är vanligtvis mellan tre och tolv månader och sen kan det ta någon eller några månader innan interimschefen kastas in på nästa ställe. Lite extra ledighet för att tapetsera vardagsrummet eller lära sig spela piano kanske. Eller för att nätverka och sälja sig själv.
Interimsledaren är egenföretagare, vilket innebär att välja bort anställning med allt vad det innebär i form av trygghet, pensionsavsättningar och så vidare. Vissa situationer och miljöer är gemensamma för alla egenföretagare, medan andra är specifika för interimsledare.
Delar av interimsledarens jobb är ganska lika managementkonsultens. Nuläget behöver snabbt analyseras, en strategisk plan utvecklas och en snygg och klatschig rapport levereras. Interimsledaren är dock en del av företaget med en ruta i organisationsschemat och en egen mejladress. Den stora skillnaden är att interimsledaren faktiskt stannar kvar och genomför de förändringar hen föreslagit. Dessutom har hen oftast det formella personalansvaret och fullt mandat att agera. Ibland tar förändringsarbetet längre tid än man trott och då förlängs uppdraget, såvida man inte gjort bort sig alltför mycket förstås.
En bakgrund som managementkonsult är inte alls olämpligt för en interimsledare, och att ha en ”konsultig” inställning underlättar arbetet.
Bemanning och bemanningsföretag har funnits länge och är jättevanligt. Man kan säga att det interimsledaren gör är en typ av bemanning, men begreppet bemanning brukar användas för lite enklare roller som inte inbegriper ledarskap och formellt personalansvar.